Författaren



Född 1939, uppvuxen i Göteborg, student 1958, kom till tro 1965, läkarleg 1968, Med dr-grad 1971. I det medi­cinska facket har jag arbetat som lärare och forskare i anatomi och som röntgen-läkare. Jag har en del erfarenhet av geriatrik, psykiatrisk lång-vård och vård av alkoholister. Forskarutbildningen är det som har betytt mest för min uppgift som förkunnare.

Sedan 1963 är jag gift med Marianne. Vi har två barn och fem barnbarn. 1983 lämnade jag läkarbanan för att på heltid ägna mig åt bibelundervisning och själavård. Jag tänkte bli psykiater när jag började studera medicin. Redan under kursen insåg jag att jag inte skulle orka vara så öppen inför smärtan hos så många människor som man måste möta varje dag så det blev röntgen i stället. Men sedan jag kommit till tro började jag lyssna till dem som kom i min väg och som ville få prata med någon. I början försökte jag mest förstå andras kriser och problem utifrån mina kunskaper i psykiatri.

Med tiden upptäckte jag att Bibeln har en människokunskap som är mycket bättre. När jag använde den kunde människor förstå sin situation på ett klarare sätt än genom mänsklig psykologi och de kunde få hjälp genom bön och förbön. Detta uppmuntrade mig till att läsa Bibeln mer systematiskt och med tiden började jag undervisa om det jag funnit. Jesu frälsningsverk omfattar all sorts försoning. Man kan få hjälp att förlåta andra så att man kan gå ut ur sina besvikelser, sin bitterhet eller sina depressioner. Man kan försonas med sig själv och med att livet blev som det blev. Allt detta kan man be Gud om i Jesu namn och det är oerhört stort.


Med tiden kom jag att också studera frågan om Gud har planerat världshistorien och då kom Israels folk och dess utkorelse att dra uppmärksamheten till sig. Detta har blivit ett andra huvudspår där Gamla testamentet kommit i förgrunden.

I sådana fall blir eskatologin ofta en viktig fråga där många har försökt att skriva historieböcker i förväg. Jag har velat undvika detta som jag ser som en fallgrop. I stället har jag satsat på att studera Guds tankar och hans vägar. Fariseerna på Jesu tid visste allt om Messias. De hade skrivit sin lära om Messias i förväg. Därför kände de inte igen honom när han stod där.

För min egen del har åren gått och nu när jag är en bra bit över 70 år kan jag av hälsoskäl inte längre ta emot för samtal eller svara på brev om livsproblem.  Den kraft jag har vill jag få reservera för skrivande och enstaka predikningar.

Årgång  2004