Född 1939, uppvuxen i Göteborg, student 1958, läkarleg 1968, Med dr-grad 1971. I det
medicinska facket har jag arbetat som lärare och forskare i anatomi och som röntgenläkare.
Jag har en del erfarenhet av geriatrik, psykiatrisk långvård och vård av alkoholister.
Forskarutbildningen är det som har betytt mest för min uppgift som förkunnare.

Sedan 1963 är jag gift med Marianne. Vi har två barn och fem barnbarn. 1983 lämnade jag
läkarbanan för att på heltid ägna mig åt bibelundervisning och själavård.

Jag tänkte bli psykiater när jag började studera medicin. Redan under kursen insåg jag att
jag inte skulle orka vara så öppen inför smärtan hos så många människor som man
måste möta varje dag så det blev röntgen i stället. Men sedan jag kommit till tro (1965)
började jag lyssna till dem som kom i min väg och som ville få prata med någon.

I början försökte jag mest förstå andras kriser och problem
utifrån mina kunskaper i psykiatri. Med tiden upptäckte jag att
Bibeln hade en människokunskap som var bättre. När jag
använde den kunde människor förstå sin situation på ett klarare
sätt än genom mänsklig psykologi och de kunde få hjälp
genom bön och förbön. Detta uppmuntrade mig till att läsa
Bibeln mer systematiskt och med tiden började jag undervisa
om det jag funnit. Jesu frälsningsverk omfattar all sorts
försoning. Man kan få hjälp att förlåta andra så att man kan gå ut
ur sina besvikelser, sin bitterhet eller sina depressioner. Man
kan försonas med sig själv och med att livet blev som det blev.
Allt detta kan man be Gud om i Jesu namn och det är oerhört
stort.

Med tiden kom jag att också studera frågan om Gud har
planerat världshistorien och då kom frågan om Israels folk
och dess utkorelse att dra uppmärksamheten till sig. Detta
har blivit ett andra huvudspår där Gamla testamentet kommit
i förgrunden.

Ofta blir i sådana fall eskatologin en viktig fråga där många
har försökt att skriva historieböcker i förväg. Jag har velat
undvika detta som jag ser som en fallgrop. I stället har jag
satsat på att studera Guds tankar och hans vägar. Fariseerna
på Jesu tid visste allt om Messias. De hade skrivit sin lära
om Messias i förväg. Därför kände de inte igen honom när
han stod där.